Klädsel
Vid ridning ska man använda en kroppsnära klädsel och undvika bylsiga
jackor och halsdukar. Även sommartid ska ryttarens axlar vara täckta, rid
därför ej enbart med linne. Med undantag för ytterjackor får klädesplagg
inte vara försedda med kapuschong.
Använd alltid handskar vid ridning, longering, tömkörning och lastning.
Kläder på och av
Tag aldrig på eller av kläder sittande till häst. Om det i ett speciellt
sammanhang anses säkerhetsmässigt bättre att rätta klädseln uppsutten
skall en hästkunnig person hålla hästen under hela proceduren.
Hjälm
Svenska ridsportförbundet har beslutat att hjälm ska bäras vid uppsutten
ridning och körning inom förbundets verksamhet. En bra ridhjälm ska
passa precis och uppfylla kraven, dvs. vara godkänd med CE-märkning.
En hjälm som varit med om ett kraftigt tillbud anses vara förbrukad. Att
hjälmen går sönder visar att den tog upp krafter som annars skulle ha
drabbat huvudet.
Skor med klack
Att ha rätt skor på sig är lika viktigt som att använda hjälm. För både
bekvämligheten och säkerheten ska man använda ridstövlar eller ridskor
med klack. Ridstövlar ger ett bra skydd för både fötter och ben. Har man
klack på skorna kan inte foten åka igenom en stigbygel av rätt storlek.
Stövlar och skor skall ha en tunnare, normalt räffla ad, sula med normal bredd. I
handeln förekommer ridskor och grova stövlar med alltför breda och grova
sulor vilka då de fastnar i stigbygeln utgör en allvarlig risk.
Sporrar används bara vid ridning och bör tas av när man är på marken och hanterar hästar. De kan innebära en snubblingsrisk.
Vid arbete och hästskötsel i stallet rekommenderas grövre skor, eventuellt med stålhätta, samt heltäckande klädsel ( ej shorts och sandaler).
Skyddsväst
Skyddsväst kan användas oavsett om man är lektions- eller tävlingsryttare.
Västen skall vara CE – märkt och får inte vara för stor. Ska man tävla
fälttävlan är det ett krav enligt tävlingsreglementet (TR) att använda
Godkänd skyddsväst. Den ska vara märkt med lägst skyddsklass Beta
Blå. (Det finns även orange, röd, och lila märkning som är godkända
för fälttävlan).
Skyddsvästen får sättas utanpå ridjackan när man tävlar
hoppning. Det gäller både ponnyryttare och ryttare på ridhäst.
Mobiltelefon
Ryttare som rider ut i terrängen kan med tanke på säkerheten gärna ta med
sig mobiltelefon, men den skall endast användas i en nödsituation.
Att sitta till häst och tala i telefon måste anses vara ett lika stort oskick som
att röka till häst - och innebär dessutom en säkerhetsrisk.
Tuggummi
Uppsutten ryttare får ej tugga tuggummi.
Piercing
Smycken såsom piercing, örhängen och ringar får ej användas vid ridning
då dessa utgör olycksrisker. All piercing är förbjudet vid yrkesutbildning
och yrkesprov med hästar.
Uppsatt hår
Vid ridning och hästhanterande skall långt hår vara uppsatt eller ihopsamlat
under en huvudbonad.
Ringar/ skadade fingrar
Att ha ringar på fingrarna när man hanterar hästens hovar innebär en risk
eftersom sömnitarna kan fastna och orsaka skador på fingrarna. Ännu
allvarligare skador uppkommer då man har fingrarna i bettringarna eller i
järnringarna på grimman när man leder eller håller i hästen.
Ridspö (utan ögla)
Ridspöet kan för den erfarne ryttaren vara en säkerhetsdetalj då det gäller
att övertyga en häst att, ex vis i en trafiksituation, förflytta sig i säkerhet.
Ridinstruktören har dock att redan vid första lektionen informera
nybörjaren om att ta bort den ögla som kanske finns nånstans på ridspöet eftersom det hindrar spöet att falla fritt om ryttare håller på att falla av. Spöet kan då skrämma hästen. Vid ridning av unga eller okända hästar användes endast ett kort spö.
Upp- och avsittning
Vid upp- och avsittning hålles ridspöet i vänster hand. Tyglarna ska ligga
på hästens hals. Medan ryttaren drar ner stigbyglarna, justerar längden på
stiglädren och spänner sadelgjorden, ska han/hon alltid ha armen instucken
mellan tyglarna. Att låta hästen stå lös är både dumt och tanklöst. Även
den lugnaste häst kan bli rädd och springa i väg och kan då skada både sig
själv och andra.
Avpassa stigläder
Ryttaren skall i ett tidigt skede lära sig att avpassa stiglädrets längd med
foten kvar i stigbygeln.